Johanna Lekhammar

Att släppa lite på kontrollen
 
Jag har nog insett att jag är lite av ett kontrollfreak, i alla fall när det kommer till draget. Jag tänker säkerhet, men kanske framför allt att jag ska ha planerat allt in i minsta detalj, så att jag verkligen är beredd, och att jag vill undvika missöden. Det här har kommit nu på senare tid, ju mer erfarenhet jag har fått. När jag var nybörjare så var det lite mer tuta och kör, liksom. Och visst har jag vurpat, slagit mig och gjort tabbar, men det har ju inte fått mig att sluta älska den här livsstilen. 

Så vad är det som skrämmer mig? På något sätt blir jag mer och mer rädd för misslyckanden, och jag funderar ofta över varför. Dels så tror jag faktiskt att det handlar mycket om säkerhet; ju större spann man kör med desto allvarligare kan ju följderna bli om det händer något. Och det är ju ett måste att ha ett bra säkerhetstänk när man kör, oavsett storleken på spannet. Men ibland upplever jag att det hämmar mig. Att jag nästan drar mig för att ge mig ut, att jag inte vågar testa. 
Jag kan ofta sakna mitt mod jag hade i början, och tänket att ”jag provar, det går säkert bra”. Så om man bortser från de självklara säkerhetsåtgärderna, kan det vara bra att släppa lite på kontrollen, eller hur ska man handskas med den här känslan? För det är ju också så att man behöver utmana sig själv för att utvecklas och bli bättre. 

Jag tror också att det handlar om en känsla av att inte kunna hantera situationer som uppkommer. Tänk om det där händer, vad gör jag då?  
Förut vågade jag till exempel inte köra förbi hästhagarna, då jag var rädd för att hundarna skulle försöka jaga efter hästarna. Länge undvek jag det, tog bilen och åkte iväg till skogen där vi kunde vara ensamma. Men sen släppte jag lite på den där kontrollen och testade. Och jag fick erfara att det faktiskt inte var så farligt, och att det gick bättre än vad jag hade trott. Numera kör vi alltid förbi hästarna och det är aldrig några problem. 

Det vi håller på med är ju inte helt riskfritt; det är en fartfylld sport med levande djur, lite på naturens villkor. Jag har åkt slalom i hela mitt liv, vilket är en rätt farlig sport, så det handlar inte om att jag är rädd för fart, eller att jag själv ska skada mig. Jag är inte rädd för min egen del, utan för hundarnas. Att de ska skada sig, eller ge sig på varandra i en trängd situation, det är mina mardrömscenarior. 

Jag försöker att lära mig om alla risker, och att försöka förebygga och förhindra så långt det går. Men det kommer ju aldrig att gå till hundra procent. Det är väl när jag känner att jag gjort det som står i min makt som jag måste våga släppa lite på kontrollen.