Johanna Lekhammar

Den perfekta draghundslyan
 
I takt med att flocken växer, krymper allt annat här hemma; huset blir mindre, rummen räcker inte till, tomten drar ihop sig, hundgårdarna breder ut sig. Det är bara att inse att vi verkligen måste, MÅSTE flytta snart. För vi bestämde oss ju för länge sedan att vi ska ha en till valp till våren. 
Men face it liksom! Vi har 7 hundar och tre hundgårdar. Nu när vi har haft löp så har jag inte bara velat, utan även varit tvungen att ta med en eller två hundar till jobbet, helt enkelt för att hundgårdarna inte räcker till. Det handlar ju inte bara om att separera löptiken från kärlekskranka hanar, utan även om att kanske separera rivaliserande hanar. 
Egentligen, EGENTLIGEN tycker jag inte att själva löpen är så jobbiga, utan det är just det här med boendet, att det kanske inte är optimalt, man har grannar man stör, osv. 
Så nu tittar jag på hemnet varje dag. Ok, jag har tittat på hemnet de senaste åren skulle jag tro, lite i smyg så där. Men nu blickar jag framåt, taggad att hitta den perfekta draghundslyan. Ibland har jag svårt att somna då jag ligger och fantiserar om mitt framtida drömställe. 
Där ska finnas ett hus, såklart. Men huset i sig behöver inte vara det märkvärdiga. Läget och tomten är viktigare. Det ska vara stor tomt, avskilt läge, och helst med lite ekonomibyggnader att sätta tänderna i. Det jag också drömmer om är ett litet skogsparti där man kan sätta upp en skogsinhägnad. Att kunna ”gå runt i skogen” med polarhundarna lösa vore en ren dröm, då de flesta i flocken inte kan vara lösa alls utan en hög inhägnad runtom. 
Som en fanatiker kan jag fantisera om vilka fantastiska hundgårdar jag skulle bygga; stora och med mängder av berikning! Eftersom draghundar ofta spenderar många timmar i hundgård vill jag se till att det är en så berikande miljö som möjligt. Ärligt talat, och nu kommer jag kanske låta lite knäpp, men jag skulle f-n tycka att det var roligare att ta ett lån för att smälla upp feta hundgårdar än att renovera huset. Jag går verkligen igång på sånt, haha! Det jag också skulle dö för att få är en avlång byggnad där man bygger hundkojorna i, där man kan gå in och fixa mat, där dragutrustningen hänger och där man kan ha lite värme på, för riktigt kalla dagar eller för att kunna ha vattenskålar som inte fryser. 
Så vi har en stor tomt, stora hundgårdar fulla av berikning samt en skogsinhägnad. 
Givet är också en uppställningsplats för hundarna när man ska ut och dra. Allting ska vara riggat liksom. Lätt att starta och komma iväg. Och rakt ut på bra dragvägar. HELST skulle jag vilja ha ett par olika vägar att välja mellan; dels avskilda skogsvägar där man inte möter någon, men också lite mer ”tekniskt svåra” vägar, förbi grannar med skällande hundar i hundgårdar, hästar i hagar och pickande höns på gården. Bara för att när man känner sig manad ska man kunna välja dessa vägar som träning och utmaning för hundarna. 
Först när jag hade det skulle jag prioritera mitt eget hus. Jag har nog aldrig känt mig som en bohem, tvärtom. Jag gillar bekvämlighet, stil och inredning. Ja, till och med lite lyx. Men för mig handlar allt ovanstående om just det, om än i lite annan form; bekvämlighet, stil och lyx i hanteringen och i relationen med hundarna. Och jag inser att det är det som kommer först på prioriteringslistan helt enkelt. Inte för att jag är en osjälviskt och perfekt draghundsförare, utan för att det livet helt enkelt skulle göra mig lycklig. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln