Linda Lindholm

Det börjar äntligen bli höst på riktigt och jag välkomnar september med öppna armar.  Sommaren har varit långdragen och seglivad och temperaturen har envisats med att ligga långt över 15 gradersstrecket de senaste veckorna. Vid ett par tillfällen har vi dock haft både temperaturen och luftfuktigheten på vår sida och vi har kunnat få till några dragpass under drägliga förhållanden. Väldigt skönt att få damma av sparkcykeln och kunna ta fram mountainbiken och faktiskt inte behöva ge sig ut på tur utan hundarna. I helgen som varit har dock både sparkcykeln och mountainbiken fått stå parkerade då jag och hundarna varit på minisemester i Värmland. 

Förra veckan köpte jag en skåpbil som ska inredas och göras iordning till hundbil. Planen är att bygga fyra boxar längst fram i skåpet, innanför skjutdörren, och sedan lämna tomt för att kunna lasta allt möjligt (släde, sparkcykel, mtb osv.) innanför bakdörrarna. Bygget har inte hunnit dra igång ännu och inför resan till Värmland fick jag därför ordna med mina ”vanliga” dubbelburar. Förberedelserna inför resan började i torsdagskväll och ganska snart var skåpet packat med burar, koppel, selar, halsband, midjebälte, klövjeväska, hundgodis, bajspåsar och några väl utvalda bollar. Det är när jag ska iväg såhär med hundarna som jag inser hur mycket utrustning de faktiskt har... Det skulle säkert gå att packa betydligt mer sparsamt men jag tycker det känns tryggt att veta att det hänger en extra sele eller ett koppel i bilen, ifall någonting skulle hända eller gå sönder.

Helgen har till stor del bestått av härliga utsikter, vacker natur och hundbus. Lufsen, Bamse, Lady och Accio har fått leka och umgås med tre av deras bästa kompisar: en mittelspitz, en welsh springer spaniel och en golden retriever. Alla sju fungerar jättebra ihop och det är så intressant att sitta och studera dem på håll och se hur olika de beter sig, hur de leker med varandra och på vilket sätt de helst leker. Någon vill helst bli jagad, en annan är den som helst jagar, en tredje brottas helst och en fjärde leker yvigt med framtassarna. Under promenaderna blir hundarnas olikheter ännu tydligare och det är svårt att missa vad de högljudda och studsande huskytjejerna längst ut i kopplet egentligen vill göra. 
 

Helgen passerade i en rasande fart och jag och pälsmonstren lämnade Värmland fulla av ny energi och med en kamera full av foton. Nu håller vi tummar och tassar för att temperaturen fortsätter sjunka och att vi snart kan komma igång ordentligt med höstträningen. Vi har en lång och händelserik höst framför oss och vi ser fram emot att få dela den med er.

Ha det bra så länge, hälsningar Linda & flocken