Linnea Sixtensson

Planeringens tid
 
Tid, tid, tid. Tänk om man hade obegränsat med timmar på ett dygn, vad mycket man skulle hinna med och man skulle inte behöva planera eller prioritera...Fast jag skulle nog tycka att det vore lite tråkigt att inte få planera och skriva scheman och träningsprogram.
Just nu är vi inne i en intensiv planeringsperiod, med tre barn och två hundar som alla ska dela på den knappa tid man har att förfoga över. Utöver de så ska man ju hinna med skola, jobb, träning och  markservice.
 
Detta är första säsongen som Ture och jag kan träna och verkligen följa ett träningsprogram, vilket kräver sin planering. Då det fortfarande är ganska varmt här nere vissa dagar har vi fått köra ett antal pass tidigt på morgonen eller sent på kvällarna med pannlampa, känns lite konstigt att köra de passen redan i augusti/september! 
Nästa vecka är det tävlingspremiär i Mora och det är faktiskt första gången Ture och jag kör cykel i tävlingsklass. Förra hösten tog jag mitt gröna kort och Ture var inte 18 månader så vi körde två tävlingar i canicross. Det gick bra, men jag är ingen snabb löpare och Ture tycker bättre om cykel eller kickbike, när det går lite fortare! Vi har kört cykel i motion en gång och Ture körde ett lopp i kickbike i våras. Han tycker att det är roligt, men är fortfarande ung och vi har inte kunnat träna kontinuerligt pga diverse skador på mig och min graviditet. Nu har vi följt programmet i några veckor och det känns helt annorlunda, så jag hoppas det märks på tävlingen nästa vecka!

Ture blir dock stressad på tävlingsområdet (vilken hund blir INTE det?), men han vägrar ibland att både äta och dricka inför loppen, t o m dagen innan. Tänker att han ska bli bättre ju fler tävlingar han är med på och ju mer vi följer samma rutiner kommer han lära sig stressa ner. Tips om hur jag ska tänka på tävling om han är stressad mottages gärna!  

Planeringen inför vilka tävlingar som vi skulle åka på gjordes ju redan i somras ( t o m i våras började jag spåna), då jag inte bara kan packa in hundarna och dra iväg. Med tre barn och den minsta på 3 månader kan jag inte heller bara ta med mig barnen utan att ha en barnvakt med mig till tävlingarna. Därför måste jag planera långt innan då min man inte heller alltid kan följa med (oftast är det jakt som är hindret), men som tur är har jag då en mamma som ställer upp i ur och skur. Hon och barnen följer med upp nästa vecka till Mora. Under SM i Stockholm så får min storebror och
hans sambo agera barnvakter, mina tävlingar involverar hela familjen.
Just nu ligger fokus på att få tävlingsrutin, både för Ture och mig, men även att tävla i SM. P g a värmen kom vi inte igång med programmet som planerat, utan fick skjuta fram starten några veckor. Men som sagt tycker att han har utvecklats mycket på denna korta tid och vi planerar att vara på topp till SM:et.
Efter SM är min plan att börja träna inför att tävla nordiskt, förhoppningsvis för vi till en start under vintern 2019.
 
Planeringens tid är här, jag har skrivit träningsprogram tidigare och planerat in vilka tävlingar vi ska åka på o s v. Nu gäller det dock att bryta ner planeringen, vecka för vecka, dag för dag, ibland minut för minut. Min man jobbar tvåskift, jagar och sköter ”vaktmästartjänsten” här hemma (lagar ALLT som går sönder, bygger just nu altan, målar om huset etcetc), store pojken på 7 går i skolan och håller på med hockey, fotboll (jag är ledare för laget), skytte och har simskola. Mellanpojken är 3 år och har än så länge bara gympa en gång i veckan, men vill hänga med på allt storebror gör! Den minsta är ju bara 3 månader så han måste hänga med på allt, han sitter för det mesta i babybjörnen på min mage och där stormtrivs han oavsett vad vi gör! Jag själv följer mitt träningsprogram, sköter markservicen, sitter i bilen på väg till olika aktiviteter eller pluggar. Jag läser till sjuksköterska och har inte tagit studieuppehåll utan fortsätter studera under min ”mammaledighet”. Jag tog ingen riktig föräldraledighet när 3-åringen var nyfödd heller, då tog jag min kandidatexamen i biomedicin. Jag har oftast en väldigt positiv inställning till det mesta, allt går att lösa på ett eller annat sätt!
Min planering har ofta varit räddningen på många saker och med en familj som är aktiv inom många olika grenar är en kalender på väggen ett måste.
Jaktsäsongen drar igång på allvar nu under hösten och just nu är det mycket träning med vår lilla hund Herrmann också, han ska jagas in och min man lägger mycket tid på det och självklart att sitta på pass. I princip varje kväll i sommar har han suttit ute och jagat vildsvin. I mitten av augusti startade bockjakten, i slutet av augusti är grävling tillåtet att jaga och nästa månad drar älgjakten igång....
Konditionsträningen för Herrmann sköter jag, han följer med på vissa löppass jag och Ture har inplanerat. Självklart orkar han inte hänga med på längre rundor nu när han är så liten, men han får vara lös och springa i sin takt och stanna när han vill och då lunkar han på bra.
 
Efter jag har skrivit färdigt mitt blogginlägg här ska jag dra på mig träningskläderna och köra intervaller på cykel, både själv och med Ture. Sedan fortsätter kvällen med nybakta scones och mer planering...Planeringen inför nästa vecka skrivs upp i kalendern och almanackan; dagis-/fritidslämningar och hämtningar, vem som ska följa med på simskola och gympa. Om mormor eller farmor behöver vara barnvakt någon dag.
Jag har en uppsats som ska lämnas in på tisdag, så hela måndagen ägnas åt att granska och skriva färdigt den. Mannen ska säkert ut och jaga någon kväll eller laga någon bil, jag och Ture ska följa våra träningsprogram och packlista ska skrivas inför tävlingshelgen.
Sen är det bara resten kvar; mat, städning, tvätt...tur jag ammar så jag får sitta ner och dricka kaffe, åtminstone kl 6 på morgonen när de stora barnen fortfarande sover.
 
Jag vill med mitt bloggande här på draghundar.se visa att det går att ha familj och fortfarande satsa högt och hårt på dragsporten utan att familjen får stå i skymundan eller inte får uppmärksamhet. Jag vill ge min familj all tid i världen, samtidigt som jag fortfarande vill bejaka mina intressen och nära min tävlingsgen (som är otroligt stor) och få träna och tävla, mycket och hårt. Då mår jag bra! En nöjd och välmående = en familj som mår underbart!

Jag vill inte på något sätt ha en ”tycka synd om”-känsla eller uppmärksamhet för att jag är en ”supermamma” (för det är jag verkligen inte), jag vill helt enkelt visa, som jag påpekat tidigare;
 Allt går att lösa!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln