2018 > 09

Sommaren har verkligen varit märklig i år – ja, egentligen hela året – och det sänder oroande signaler inför vad som kan väntas hända med klimatet. Det är en fråga som engagerat mig under många år och numera, när jag nu försöker starta upp något slags jordbruksverksamhet och satsar lite mer på hundkörningen, känns påtagligt nära. Hur kommer det egentligen se ut framöver? Har vi någon snö att se fram emot om vintrarna, kommer vi smälta bort i sommarhetta? Ett är säkert och det är att vi har förändringar att vänta eftersom mänskligheten har så svårt att bryta sina mönster och se djupare än botten i sin plånbok, men vilka dessa blir hänger samman med så oerhört komplexa system att svaren blir mer eller mindre gissningar och sannolikhetskalkyler.

Året började i alla fall med en alldeles fantastisk vinter där det föll tillräckligt med snö för ett par tre månaders körning också här hos oss i norra Uppland. Jag hade tagit semester för att tillbringa ett par månader varhelst jag kunde hitta snö och trevliga spår, men samma dag semestern började föll de första flingorna hemmavid och jag blev kvar. När snön sedan smält undan framåt april och vägarna till slut låg isfria fick vi en tummetott till barmarkssäsong som bara varade ett par veckor – sommarvärmen stormade in redan i maj och höll sedan i sig med rekordtemperaturer och torka, och den verkar inte riktigt vilja släppa taget än.

Det mesta av min planering har i år fallit ihop. Tanken var att jag skulle börja köra in småkillarna Sune och Bengtsson lite lätt under säsongsavslutningen på barmark – men den avslutningen blev ju så kort att jag inte ens hann börja. Sommarplanen var att vi skulle ge oss ut på många både korta och långa vandringar, men värme och torka satte stopp för det – för varmt för hundarna att bära, för torrt i markerna så vatten har varit svårt att hitta och eldningsförbud på det så det inte gått att laga mat till skogs. Vi har blivit hemmavid och hundarna har i det stora hela inte orkat annat än att vila sig i skuggan. Till nästa år ska jag gjuta ett ordentligt bad de kan svalka sig i. En hundpool.

Såhär ett par veckor in i september borde höstens träning vara igång på allvar – förra året, som visserligen gav en ovanligt tidig start på dragsäsongen, hade vi vid det här laget kört över en månad – men sommaren biter sig envist fast. Fem träningspass har vi hunnit med hitintills, däremellan har det varit alltför varmt och fuktigt. Höstplanen ser därmed ut att komma på skam precis som vår- och sommarplan – en höstplan där vi skulle varit ordentligt igång med träning samt Selmas och Eivis förberedelser inför tvåspann scooter på Barmarks-SM.

För någon månad sedan installerade jag en liten behändig väderstation på vedbonocken. Den ser väldigt professionell ut där det tronar i vitt mot takets röda, med små tingestar som rör sig och snurrar. Trådlöst far en hel hög med information genom etern från den till en liten display jag har i huset – serverar exakta uppgifter om temperatur, luftfuktighet, solstyrka, lufttryck och regnmängd samt, som pricken över i, levererar väderförutsägelser om den närmsta framtiden och visar på månens fas. Mia undrar nu om jag ska bli en sån där vädergubbe som skriver noteringar om vädret i små anteckningsböcker – som vår närmsta granne i Flymyra som uppenbarligen fört bok i trettio år ... och sparat dem – men det är ju inte riktigt det som är poängen, jag vill bara veta lite mer exakt hur det ser ut just här och nu.
 

Den övre gränsen för oss är femton grader – över det så kör vi absolut inte. Ligger tempen på mellan tio och femton tittar jag på luftfuktigheten – i det här spannet vill jag inte gärna att luftfuktigheten ska vara över sjuttio procent, helst inte över sextio. När sedan temperaturen kryper under tio grader bryr jag mig mindre och mindre om fuktigheten ju närmare noll det blir. Till det här får man också räkna in solstyrkan, för stark sol en klar dag värmer oerhört mycket. Och så har vi det där med känslan, hur det känns i näsan och på huden – när luften luktar krispigt och klart.

Det kan ju verka lite överdrivet petigt det jag håller på med, men jag har ingen anledning att inte vara noggrann när det gäller förhållandena som råder när vi kör, snarare tvärtom – jag har all anledning att vara kinkig. Dåliga förhållanden kan göra en tur som skulle vara trevlig till en ganska otrevlig upplevelse för en hårt arbetande hund, och det finns ingen anledning för mig att utsätta mina vänner för det – allra helst om jag ska bygga upp något för framtiden och vill ha ett team som tycker att draget är en fest. Jag behöver inte ha bråttom och stressa fram i träningen. Här hemmavid, när vi ska träna, kan jag se till att förhållande är bra – och lämna det usla till stunderna då vi inte kan välja.

Dessutom. Den här säsongen är något av en mellansäsong för oss i teamet. De är unga och de yngsta av dem ska nu köras in och få med sig positiva erfarenheter inför framtiden. Det viktigaste den här säsongen blir att bygga upp dem tillsammans, skapa ett lag som är följsamt och springer med glädje – inte att få så många mil som möjligt i benen.

Läs hela inlägget »

Förberedelser

Nu börjar våra förberedelser. Hösten är här och snart börjar dragsäsongen även för oss. Vi har än så länge inte haft vår riktiga premiär då värmen är envis här i Uppland. Det är väldigt tidiga mornar som kylan har svept in över åkrar och skogar, men här i vår livliga familj börjar dagarna tidigt och intensivt, och någon tid för drag just då finns inte.
På en säsong kan det hända mycket. Förra vintern hade vi premiär för vårt härliga men kortlivade sexspann. Sexspannet blev till ett femspann då två av hundarna inte ville köra med varandra. I år så kommer femspannet att bli till ett fyrspann då Amy går i pension. Sådant är draghundslivet, det är föränderligt. Men vi kommer fortfarande åka och hämta den där vagnen som vi har tingat. En rejäl och tung vagn som vi egentligen hade behövt mycket tidigare. Skönt att kunna köra utan att vara rädd för att slå ihjäl sig, liksom. I ironin ligger att förra säsongen hade vi tillräckligt med hundar men en för lätt vagn, nu kommer vi ha en tillräckligt tung vagn men för få hundar. Säkerhetstänket kommer mer och mer för mig ju mer erfaren jag blir.
Apropå för få hundar. Livet går på turbo just nu så den här säsongen får bli som den blir, men till våren har vi bestämt oss för att välkomna en ny flockmedlem. Jag har längtat efter valp länge, men det har inte varit rätt läge. Vi vill satsa på en vårvalp då vi gillar det upplägget; valpen är valp under vår och sommar då man ändå inte kan dra, och lagom att börja testa lite till höst och vinter. Så redan nu kommer vi att se oss omkring, höra oss för hos olika kennlar och försöka hitta det vi är ute efter. Och vad är vi ute efter? Vi vill ha en individ med bra dragegenskaper så klart, bra motor, men det behöver inte vara den allra snabbaste hunden. Bland det viktigaste för oss är mentaliteten och att de fungerar fint i en flock, eftersom det är otroligt viktigt för mig med en harmonisk och trygg flock.

Dessa är planerna. Sen är det ju så, som många säkert känner igen, att det blir inte alltid som man har planerat. Helt plötsligt står man där med en ny hund, eller två, som inte riktigt var planerade. Jag ser verkligen fram emot att få köra Ty och Tempo mer och pröva deras vingar. Jag hann ju se tillräckligt i vintras för att förstå att det är sjukt mycket drag i dem. Vår plan är att träna Ty mer i lead tillsammans med Akira, då Tempo och Chilly kompar bättre, och Tempo är väldigt bra i wheel. Nu när jag skriver om det blir jag så otroligt sugen. Tittar på termometern. 12 grader. För varmt. Men snart så.
 

Läs hela inlägget »

Planeringens tid
 
Tid, tid, tid. Tänk om man hade obegränsat med timmar på ett dygn, vad mycket man skulle hinna med och man skulle inte behöva planera eller prioritera...Fast jag skulle nog tycka att det vore lite tråkigt att inte få planera och skriva scheman och träningsprogram.
Just nu är vi inne i en intensiv planeringsperiod, med tre barn och två hundar som alla ska dela på den knappa tid man har att förfoga över. Utöver de så ska man ju hinna med skola, jobb, träning och  markservice.
 
Detta är första säsongen som Ture och jag kan träna och verkligen följa ett träningsprogram, vilket kräver sin planering. Då det fortfarande är ganska varmt här nere vissa dagar har vi fått köra ett antal pass tidigt på morgonen eller sent på kvällarna med pannlampa, känns lite konstigt att köra de passen redan i augusti/september! 
Nästa vecka är det tävlingspremiär i Mora och det är faktiskt första gången Ture och jag kör cykel i tävlingsklass. Förra hösten tog jag mitt gröna kort och Ture var inte 18 månader så vi körde två tävlingar i canicross. Det gick bra, men jag är ingen snabb löpare och Ture tycker bättre om cykel eller kickbike, när det går lite fortare! Vi har kört cykel i motion en gång och Ture körde ett lopp i kickbike i våras. Han tycker att det är roligt, men är fortfarande ung och vi har inte kunnat träna kontinuerligt pga diverse skador på mig och min graviditet. Nu har vi följt programmet i några veckor och det känns helt annorlunda, så jag hoppas det märks på tävlingen nästa vecka!

Ture blir dock stressad på tävlingsområdet (vilken hund blir INTE det?), men han vägrar ibland att både äta och dricka inför loppen, t o m dagen innan. Tänker att han ska bli bättre ju fler tävlingar han är med på och ju mer vi följer samma rutiner kommer han lära sig stressa ner. Tips om hur jag ska tänka på tävling om han är stressad mottages gärna!  

Planeringen inför vilka tävlingar som vi skulle åka på gjordes ju redan i somras ( t o m i våras började jag spåna), då jag inte bara kan packa in hundarna och dra iväg. Med tre barn och den minsta på 3 månader kan jag inte heller bara ta med mig barnen utan att ha en barnvakt med mig till tävlingarna. Därför måste jag planera långt innan då min man inte heller alltid kan följa med (oftast är det jakt som är hindret), men som tur är har jag då en mamma som ställer upp i ur och skur. Hon och barnen följer med upp nästa vecka till Mora. Under SM i Stockholm så får min storebror och
hans sambo agera barnvakter, mina tävlingar involverar hela familjen.
Just nu ligger fokus på att få tävlingsrutin, både för Ture och mig, men även att tävla i SM. P g a värmen kom vi inte igång med programmet som planerat, utan fick skjuta fram starten några veckor. Men som sagt tycker att han har utvecklats mycket på denna korta tid och vi planerar att vara på topp till SM:et.
Efter SM är min plan att börja träna inför att tävla nordiskt, förhoppningsvis för vi till en start under vintern 2019.
 
Planeringens tid är här, jag har skrivit träningsprogram tidigare och planerat in vilka tävlingar vi ska åka på o s v. Nu gäller det dock att bryta ner planeringen, vecka för vecka, dag för dag, ibland minut för minut. Min man jobbar tvåskift, jagar och sköter ”vaktmästartjänsten” här hemma (lagar ALLT som går sönder, bygger just nu altan, målar om huset etcetc), store pojken på 7 går i skolan och håller på med hockey, fotboll (jag är ledare för laget), skytte och har simskola. Mellanpojken är 3 år och har än så länge bara gympa en gång i veckan, men vill hänga med på allt storebror gör! Den minsta är ju bara 3 månader så han måste hänga med på allt, han sitter för det mesta i babybjörnen på min mage och där stormtrivs han oavsett vad vi gör! Jag själv följer mitt träningsprogram, sköter markservicen, sitter i bilen på väg till olika aktiviteter eller pluggar. Jag läser till sjuksköterska och har inte tagit studieuppehåll utan fortsätter studera under min ”mammaledighet”. Jag tog ingen riktig föräldraledighet när 3-åringen var nyfödd heller, då tog jag min kandidatexamen i biomedicin. Jag har oftast en väldigt positiv inställning till det mesta, allt går att lösa på ett eller annat sätt!
Min planering har ofta varit räddningen på många saker och med en familj som är aktiv inom många olika grenar är en kalender på väggen ett måste.
Jaktsäsongen drar igång på allvar nu under hösten och just nu är det mycket träning med vår lilla hund Herrmann också, han ska jagas in och min man lägger mycket tid på det och självklart att sitta på pass. I princip varje kväll i sommar har han suttit ute och jagat vildsvin. I mitten av augusti startade bockjakten, i slutet av augusti är grävling tillåtet att jaga och nästa månad drar älgjakten igång....
Konditionsträningen för Herrmann sköter jag, han följer med på vissa löppass jag och Ture har inplanerat. Självklart orkar han inte hänga med på längre rundor nu när han är så liten, men han får vara lös och springa i sin takt och stanna när han vill och då lunkar han på bra.
 
Efter jag har skrivit färdigt mitt blogginlägg här ska jag dra på mig träningskläderna och köra intervaller på cykel, både själv och med Ture. Sedan fortsätter kvällen med nybakta scones och mer planering...Planeringen inför nästa vecka skrivs upp i kalendern och almanackan; dagis-/fritidslämningar och hämtningar, vem som ska följa med på simskola och gympa. Om mormor eller farmor behöver vara barnvakt någon dag.
Jag har en uppsats som ska lämnas in på tisdag, så hela måndagen ägnas åt att granska och skriva färdigt den. Mannen ska säkert ut och jaga någon kväll eller laga någon bil, jag och Ture ska följa våra träningsprogram och packlista ska skrivas inför tävlingshelgen.
Sen är det bara resten kvar; mat, städning, tvätt...tur jag ammar så jag får sitta ner och dricka kaffe, åtminstone kl 6 på morgonen när de stora barnen fortfarande sover.
 
Jag vill med mitt bloggande här på draghundar.se visa att det går att ha familj och fortfarande satsa högt och hårt på dragsporten utan att familjen får stå i skymundan eller inte får uppmärksamhet. Jag vill ge min familj all tid i världen, samtidigt som jag fortfarande vill bejaka mina intressen och nära min tävlingsgen (som är otroligt stor) och få träna och tävla, mycket och hårt. Då mår jag bra! En nöjd och välmående = en familj som mår underbart!

Jag vill inte på något sätt ha en ”tycka synd om”-känsla eller uppmärksamhet för att jag är en ”supermamma” (för det är jag verkligen inte), jag vill helt enkelt visa, som jag påpekat tidigare;
 Allt går att lösa!

Läs hela inlägget »

Vi har spenderat stor del av sommaren med att bygga nya hundgårdar. På grund av hög värme och att vi jobbat om varandra mycket så har det tagit lite längre tid än planerat. Nu så är vi äntligen klar med en utav dom så jag kan visa er slutresultatet, och dela med mig av bilder och tankar under byggets gång.

Vi började med att bestämma antal gårdar och plats tidigt under sommaren. Marken där vi hade tänkt ha gårdarna var väldigt ojämn och sned men med traktorns hjälp löste det sig.
 

Som ram för hundgårdarna la vi telefonstolpar som vi sågade till och grävde ner. Under dom la vi ner fårstängsel som undergrävningsskydd. Efter att dom var på plats började vi med själva ''hus ramen''. Jag hade grubblat mycket över hur jag ville att våra nya gårdar skulle bli, och efter att ha byggt två hundgårdar tidigare så visste jag även vad jag ville ha och vad jag ville undvika. Jag kom då fram till att jag ville att 1/3 av gårdens yta skulle ha golv, väggar och tak. Jag ville ha tak över kojorna för att slippa skotta så mycket under vintern. Av samma anledning gjorde vi väggar (det ger även bra med skugga under sommaren). Varför jag ville ha golv är för att jag ville att hundarna skulle kunna ha ett ställe att ligga på som inte är på själva marken och där dom inte gör sina behov. Så ramen snickrades ihop och målades. Samtidigt satt vi upp stolpar för väggen.

Gubben for iväg och jobbade och medans han var borta passade jag på att lägga golvet. Jag är väldigt glad över att vi valde så breda bräder att göra golvet av. Det byggde fort och tog egentligen inte super lång tid.

Gubben kom sedan hem och medans han reglade upp för plåten på taket så gjorde jag bakreväggen. Nu börjar det äntligen lika något! Använde samma brädor som till golvet.

Skilje väggarna kom på plats strax efter det och hundarna blir väldigt stött över att dom inte kan springa rakt genom allt längre.

Min semester tar slut. Medans jag är på jobbet så slår sebbe ner armeringsnät vid golvkanten så att hundarna inte ska kunna krypa under golvet. Han köper även en målarspruta som han använder när han grundmålar bygget!

Sebbe far och jobbar och jag tar tillfälle att köra in gruset med traktorn och sedan börja skotta ut det. Jag kan ärligt säga att med värmen vi hade i somras så var detta det värsta jobbet!

När han kommer hem igen så provar jag mig på den nya målar sprutan och målar alla väggar med täckfärgen. Samtidigt sätter gubben upp taket. Vi valde denna färg för det är samma färg som vårt hus och garaget. Plåten fick vi begagnat av sebbes syster som spenderade sommaren med att byta tak på deras hus.

Nu är vi klar med det mesta och börjar med kojorna.
 

Yttreväggarna blir av samma brädor vi använt till allt annat. Vi isolerar med frigolit och som innervägg har vi osb skivor. Vi isolerar även golvet och lägger där en plywood skiva.

Taket blir tudelat för jag vill kunna öppna det. Då vi har samma brädor även där så skulle det bli jätte tungt att måsta lyfta alltihop varje gång man ska in dit.

Jag målar taket vitt och låter det vara så - jag tyckte det vart en fin kontrast. Jag målar även lister som jag fäster på kojan som ger lite hus feeling i det hela. Sen monterar jag luckan som är från Lundhs. Tidigare har vi haft luckor från lyaluckan men dom är så dyra att jag kände att jag ville prova dom från Lundhs och se hur dom är!

Nu är kojan klar! 

Innan vi he upp nätet så dekorerar vi lite i gårdarna. Jag har fixat två kabeltrummor till varje gård i olika höjd. Hundarna har alltid haft det i sina gårdar och dom gillar utsiktsplatsen det ger. Sen är det bra för musklerna om dom hoppar lite högre ibland! Jag fick även chansen att köpa 3 grill/cement ringar av en arbetskollega och sätter en i varje gård. Vi hade en sån till vår hund när jag var liten och hon älskade den under sommar månaderna. Den höll sig kall och nedkyld så jag antar att mina hundar kommer uppskatta den av samma anledning. Sen är det ju lite av en koja också då den har tak. Jag la även dit en stock som vart över av rambygget som kommer träna balansen hos hundarna. När vi är klar med allt kommer jag även kasta in nå sten som ligger runt om för att ge hundarna lite extra koordinations träning.

Hundarna fick även en ute säng byggt av en pall och en pallkrage. Vi kapade ut brädor för att fylla mellanrummet mellan brädorna på pallen och sen på med träull!

Till långsidan mot granngården så satte vi även upp en extra bit fårstängsel för att dom absolut inte ska kunna hoppa över.

Sedan upp med nätet plus en dörr och gården är nu klar! Nu ska vi bara börja med dom andra två=)

Läs hela inlägget »

Det börjar äntligen bli höst på riktigt och jag välkomnar september med öppna armar.  Sommaren har varit långdragen och seglivad och temperaturen har envisats med att ligga långt över 15 gradersstrecket de senaste veckorna. Vid ett par tillfällen har vi dock haft både temperaturen och luftfuktigheten på vår sida och vi har kunnat få till några dragpass under drägliga förhållanden. Väldigt skönt att få damma av sparkcykeln och kunna ta fram mountainbiken och faktiskt inte behöva ge sig ut på tur utan hundarna. I helgen som varit har dock både sparkcykeln och mountainbiken fått stå parkerade då jag och hundarna varit på minisemester i Värmland. 

Förra veckan köpte jag en skåpbil som ska inredas och göras iordning till hundbil. Planen är att bygga fyra boxar längst fram i skåpet, innanför skjutdörren, och sedan lämna tomt för att kunna lasta allt möjligt (släde, sparkcykel, mtb osv.) innanför bakdörrarna. Bygget har inte hunnit dra igång ännu och inför resan till Värmland fick jag därför ordna med mina ”vanliga” dubbelburar. Förberedelserna inför resan började i torsdagskväll och ganska snart var skåpet packat med burar, koppel, selar, halsband, midjebälte, klövjeväska, hundgodis, bajspåsar och några väl utvalda bollar. Det är när jag ska iväg såhär med hundarna som jag inser hur mycket utrustning de faktiskt har... Det skulle säkert gå att packa betydligt mer sparsamt men jag tycker det känns tryggt att veta att det hänger en extra sele eller ett koppel i bilen, ifall någonting skulle hända eller gå sönder.

Helgen har till stor del bestått av härliga utsikter, vacker natur och hundbus. Lufsen, Bamse, Lady och Accio har fått leka och umgås med tre av deras bästa kompisar: en mittelspitz, en welsh springer spaniel och en golden retriever. Alla sju fungerar jättebra ihop och det är så intressant att sitta och studera dem på håll och se hur olika de beter sig, hur de leker med varandra och på vilket sätt de helst leker. Någon vill helst bli jagad, en annan är den som helst jagar, en tredje brottas helst och en fjärde leker yvigt med framtassarna. Under promenaderna blir hundarnas olikheter ännu tydligare och det är svårt att missa vad de högljudda och studsande huskytjejerna längst ut i kopplet egentligen vill göra. 
 

Helgen passerade i en rasande fart och jag och pälsmonstren lämnade Värmland fulla av ny energi och med en kamera full av foton. Nu håller vi tummar och tassar för att temperaturen fortsätter sjunka och att vi snart kan komma igång ordentligt med höstträningen. Vi har en lång och händelserik höst framför oss och vi ser fram emot att få dela den med er.

Ha det bra så länge, hälsningar Linda & flocken

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Senaste kommentarer

  • Linda » Linda Lindholm:  ”Håller med dig Linda, hösten är en härlig period med sin höga och syrerika luft.”

  • Therese » Linnea Sixtensson:  ”Följer med spänning gärna din resa och få lite erfarenheter, inspiration och tip..”

  • Alexandra » Linnea Sixtensson:  ”Hej och tack Tack för att du skrev detta inlägg och gav mig en känsla av samhö..”

  • Mikaela » Victoria Gideonsson :  ”Snyggt!! Håller på o samlar information inför mitt hundgårdsbygge. ☺️ ”

  • Elena » Amanda Gardelin:  ”Hej! vad häftigt .springa ocr med hund.. Men var hittar jag dessa tävlingar? /El..”