2017 > 08

Europamästerskap i Nybro, Sverige!

Hallå Sussie Grönberg, ordförande för Nybro Draghundsklubb här. Jag tänka berätta lite om europamästerskapet på barmark, som vi har fått äran att arrangera 2018.

Lika bra att börja från början – hur kommer det sig att EM har hamnat hos oss?
Allt började med att jag och min far tyckte det skulle vara kul att arrangera något stort mästerskap, då vi varit iväg på en del själva. Så vi samlade styrelsen och frågade rakt upp och ner. Självklart blev dom lite ställda och kände att det är väldigt stort. Så vi kom överens om att vi har ett SM först och sen skulle vi bestämma oss.
Oktober 2015 hade vi vårt SM i Svartbäcksmåla och det gick galant, så måndagen efter skickades ett brev till Svenskadraghundsportsförbundet om att vi vill arrangera Sveriges första internationella mästerskap i barmark. De tyckte det skulle vara jätteroligt, så en ansökan skrevs och skickades in till IFSS. Med spänning väntade vi på svar från IFSS, men vi fick vänta, vänta, vänta, vänta och vänta osv. Att det skulle ta tid förstod vi, men efter att väntat i 10 månader
kunde jag inte hålla mig längre. Jag ringde upp förbundet och frågade, men de hade inte heller fått något svar! Bara att fortsätta vänta. Kvällen den 5/9-2016 plingar det till i mailboxen, svaret har kommit och vi fick ett JA, Sverige ska ha sitt första internationella mästerskap på barmark i lilla Nybro.

Nu börjas det, planering, mail, möten och en massa arbete har vi framför oss.
Till att börja med tänkte vi att det är som ett arrangera ett SM fast lite större, men vi märkte rätt snabbt att det är de inte. Många frågor dök snabbt upp, invigningsparad, förarmingel, sidoarrangemang, muscherdinner, sponsorer, media, banor, besökande osv. Vi började dela in oss i olika arbetsgrupper och arbetet går sakta men säkert framåt med våra olika delar. I nuläget är det mycket administrativa grejer att arbeta med; det ska göras en budget, hemsidan
ska fixas och EM-filmen ska produceras. Dessutom har vi planerade möten med kommunen, myndigheter och förbundet. I slutet av oktober arrangerar Nybro Draghundsklubb som vanlig NybroDraget, men i år kommer tävlingen att vara ett ”För-EM” för att testa banorna och en del smådetaljer. Efter årsskiftet kommer vi att börja arbeta mer på detaljnivå för att få till ett riktigt
bra EM.

Tänkte även berätta lite vad skillnaden är att starta på ett SM mot att starta på ett EM. På ett svenskt mästerskap kan alla starta om man är medlem i en klubb som är ansluten till förbundet, har grönt kort och licens. För att starta på europamästerskapet måste man kvala in i Svenska landslaget via kvaltävlingar och ha DID-nummer. Hur, var och när en sån kvaltävling äger rum
bestämmer förbundet då det är förbundets tävling, Nybro Draghunsklubb är bara arrangör och gör jobbet. På internationella tävlingar är inte klasserna indelade i grupperna A,B,C. Det tävlas endast i grupp A och nordic breed. I grupp A går alla raser utan polarhundar, de tävlar i nordic breed-gruppen.
Nu har ni fått en liten och snabb inblick inför EM 2018 i Nybro.

Hoppas alla är lika taggade som vi och tycker de ska bli superskoj med ett så här stort arrangemang i Sverige.

Med vänliga hälsningar Sussie Grönberg

Läs hela inlägget »

Det värsta beslutet man som djurägare måste ta, när man ska låta sin vän, familjemedlem och en del av sitt hjärta få somna in.

Ett sånt beslut fick vi ta i veckan. Jojo fick livmoderinflamation i vintras och vi valde då att medicinera henne. Hade det varit någon annan hund så hade vi ju självklart valt operation, men det blir lite svårare när det kommer till Jojo.
Jojo är en omplaceringshund som kom till oss för lite mer än ett år sedan. Hon var jätte rädd för nya människor och speciellt män. Det tog lite tid innan hon fick förtroende för mig och ännu längre tid innan hon kunde ens sitta ner bredvid Elias. Men med mycket jobb så fick hon enormt förtroende för oss båda och hon blev allt mer glad och öppen. Men hela tiden fanns det små tecken som visade att hon hade svårt att slappna av. Enda gångerna hon verkligen kunde slappna av var när hon antingen låg med oss i sängen eller satt i sin bur i bilen. Man kan ju funder på vad folk har gjort med henne för att hon blivit så rädd. Men det släppte mer och mer och nu de sista månaderna har hon varit en glad och sprallig hund, hon älskar att träna, springa och vi började smått att apportera nu i sommras. Hon älskade det. Men så hände det igen. I helgen var hon med som reservhund till Edda om nått skulle ha hänt eller inte fungerat. Natten mot söndagen vaknade vi i bussen där hundarna sov med oss. En lukt så söt och sur att man vet direkt vad det är. Livmoderinflamationen var tillbaka och vi fattade beslutet på söndags morgonen. Hon skulle få somna in. En operation skulle betyda att vi behövde lämna henne hos folk hon inte känner och litar på. Jätte stressigt för både henne och oss. Måndag morgon ringde jag vår veterinär som stöttade mig till fullo med beslutet och vi fick en tid redan dagen efter. Så i tisdags fick jag ledigt och jag valde att ta varenda minut med Jojo. Vädret var perfekt så på förmiddagen åkte vi ut och tränade lite, bara hon och jag. Hon fick springa lös medans jag gjorde i ordning cykeln. När jag tog fram selen kom hon som en oljad blixt och hoppade i stort sett i selen själv. Ställde sig skällandes framför cykeln så att jag kunde spänna fast henne och sedan for vi. 300-400 meter var helt ren glädje, skall hela vägen och hon jobbade på bra. Det blev en kort sträcka på ca 1.5 km innan vi var åter vid bilen. kopplade loss henne så hon fick bada lite innan vi gick en härlig skogspromenad med köttbulle sök. Väl hos veterinären så satt jag med henne ända tills hennes starka hjärta slutat slå. Hon somnade in i min famn medans jag strök hennes huvud och kropp, pratade om alla tävlingarna och hur duktig hon var. Jojo var född till en draghund och fick somna in som en draghund.

Älskade Jojo, ALLTID ÄLSKAD, ALDRIG GLÖMD

Läs hela inlägget »

Berikning; högmotiverade beteenden

För en tid sedan skrev jag ett inlägg kring berikning som inte bara delades här på bloggen utan även på draghundar.se i maj. Flera läsare har sedan dess uttryckt nyfikenhet och en önskan om att läsa mer kring ämnet - jätteroligt tycker jag! Jag ser det som otroligt positivt att intresset för berikning och
hundens naturliga beteenden verkar växa alltmer i hundvärlden.

I förra inlägget berättade jag lite mer i allmänna drag kring vad berikning är för något samt hur jag själv jobbar med det när jag bygger hundgårdar. Men idag vill jag gå in lite djupare på ämnet och olika former av berikning. Idag ska vi prata om högmotiverade beteenden.
 

Ratchel har alltid älskat området kring dammen här hemma. Det är populärt att balansera på stenarna, leka tafatt i buskagen och vila i skuggan. Numera är dammen tömd och istället har den blivit en ypperlig sänka att gräva i, tycker hundarna.
Ratchel har alltid älskat området kring dammen här hemma. Det är populärt att balansera på stenarna, leka tafatt i buskagen och vila i skuggan. Numera är dammen tömd och istället har den blivit en ypperlig sänka att gräva i, tycker hundarna.

Liksom jag förklarade i förra inlägget så är grundtanken med berikning att skapa miljöer och möjligheter för djuren - i det här fallet hundarna - att få utlopp för sina medfödda, instinktiva beteenden på ett så naturligt sätt som möjligt. Högmotiverade beteenden är alltså medfödda beteenden. Men inte vilka som helst utan dessa beteenden är såpass viktiga och essentiella för hunden att de faktiskt kan må riktigt dåligt av att inte få utlopp för dom. Det är beteenden som har med själva kärnan i hunden att göra - alltså ingenting man som ägare egentligen kan välja om det är viktigt för hunden eller inte. Det bara är det.

När en hund inte får utlopp för sina högmotiverade beteenden via sin vardag så kommer den så småningom att lösa saken på egen hand. I de allra flesta fall börjar det då dyka upp beteenden i fel situationer. Det är det som vi hundägare ofta kallar för "problembeteenden". För att de i våra, alltså människans, ögon inte är önskvärda. Det kan handla om vallhunden som plötsligt börjar valla allt ifrån bilar till skuggor, den arbetslösa huskyn som tuggar sönder inredning och sliter frenetiskt i kopplet eller jakthunden som sticker på egna jaktturer så fort den får chansen - under allt annat än kontrollerade former. Dessa är väldigt stereotypa exempel, det är jag medveten om, men de är vanliga. Även hos vanliga sällskapshundar. Det kan faktiskt gå så långt att en hund som inte får utlopp för sina högmotiverade beteenden börjar utveckla olika former av tvångsbeteenden och/eller drabbas av stressrelaterad ohälsa; maniskt vankande, flanksugning, slickdermatit, magsår... Ja, de kan faktiskt bli sjuka. På riktigt.

Det spelar alltså ingen roll vad för hund det är eller hur den lever - alla hundar behöver utlopp för sina naturliga drifter. Sällskapshunden, hundgårdshunden, tjänstehunden, den stora malamuten, krulliga lagotton, den lilla chihuahuan och allt däremellan. Det kan däremot skilja sig mellan raser, kön och
individer vad gäller vilken typ av berikning som är mest relevant - med andra ord vilka beteenden som är mest betydelsefulla för den. Så hur går man då till väga för att berika sin hunds liv?

Alla hundar mår bra av berikning.
Alla hundar mår bra av berikning.

I huvudsak kan vi berika våra hundar på två olika vis; via oss själva (hundägaren) eller via miljön den lever i. Aktiviteter såsom jaktträning, vallning, spår, vissa bruksgrenar och dragträning är ett exempel på
det förstnämnda. Det vill säga berikning som tillförs då hundägaren direkt är med och agerar. Vissa former av berikning gränsar således till det vi ibland kallar för "aktivering" - för att hunden genom aktiviteten får utlopp för ett högmotiverat beteende. Men där är skillnad mellan de två begreppen, mellan aktivering och berikning - något jag får återkomma till i ett separat inlägg. Det viktiga med berikning är dock inte vad vi människor upplever eller kallar det, utan vad hunden ifråga får utlopp för och upplever.

Att tillföra berikning via miljön innebär istället att skapa förutsättningar för hundarna att utföra vissa givna beteenden utan vår direkta medverkan. Skillnaden med att berika genom hundarnas miljö är att de i allra högsta grad helt själva kan och får avgöra när och hur dessa beteenden utförs. Valet är deras, men vi ger dom möjligheten. Många gånger är det därför bland den bästa berikningen, eftersom det i störst mån liknar den situation där beteendet skulle komma i vilt tillstånd och för att det hela tiden är på hundens
egna initiativ. För hunden är det nämligen också viktigt att ha en känsla av egenkontroll. Berikning ska alltså heller inte skapa en stress i hunden, utan snarare tvärtom.

Men först av allt, för att överhuvudtaget få till en bra berikning, behöver vi veta vad våra hundarshögmotiverade beteenden är för några:

Födoberikning kan se ut på många olika sätt - här är ett utav dom. Frukt o grönt till frukosten.
Födoberikning kan se ut på många olika sätt - här är ett utav dom. Frukt o grönt till frukosten.

Ätbeteenden

Ätbeteenden innebär alla slags beteenden som är relaterade till föda. Exempelvis tuggande, ätande, sorterande, sväljande, smakande, gömma mat, söka mat... Olika individer tenderar att ha olika stora behov av olika aspekter. Vissa har exempelvis ett stort tuggbehov, medan hundar med stor aptit ofta har
ett stort sväljbehov, osv.

Idag får de allra flesta hundarna sin mat serverad i skål, en eller två gånger om dagen. Det är ofta samma mat, ex ett visst torrfoder, varje dag vid samma tidpunkt och inga större överraskningar. Den vilda hunden lever knappast så. I det vilda söker och fångar hundarna själva sin föda. De äter inte enbart kött utan rötter, bär och mycket annat som de först måste undersöka om det är ätbart eller inte. De smakar, sliter, gnager, tuggar och sväljer sin föda. De gräver ned den, gömmer den och sparar den till senare.

Födoberikning är någonting som alla hundar mår bra av, oberoende av ras. Av hälsoskäl är det kanske bäst att inte mixtra för mycket med innehållet av hundens mat då magarna inte alltid tål det, men det finns oändligt många och enkla sätt att göra födan mer intressant för hunden. Även för den som är
kräsen!

Exempel:

•   fodersök - strö ut/göm maten och låt hunden leta upp det. Vill man försvåra      så kan man sprida det i högt
     gräs, i snön, över en lurvig matta eller varför inte gömma det i trädens bark?
•   överraskningar i matskålen som hunden själv får undersöka och sortera ut.          T.ex. frukt, grönsaker, matrester, ett kokt ägg, en pinne (nepp, det behöver          faktiskt inte vara ätbart)... Det viktiga är inte att den äter upp det nya                  inslaget, utan att den får undersöka och sortera.
•    göm maten i en Kong, PET-flaska, kartong eller något annat där hunden får       slita och greja för att få sin mat.
•    Ben och andra tuggisar ger hunden utlopp för tugg- och slitbehovet.
•    Låt hunden gömma sina ätbara skatter o ta fram dom senare (om möjligt).

Jaktbeteenden
Jaktbeteendet handlar inte bara om själva jakten i sig, utan om alla de beteenden som på olika vis är kopplade till jakten. D.v.s. välja ut, spåra, söka och lokalisera bytet. Smyga, valla, springa, anfalla, gripa och döda. Även bära, slita och tugga, gömma och försvara. Bland annat. Ni märker kanske också att det på sätt och vis angränsar till ätbeteenden?

Det finns oändligt många beteenden här att välja på och som man kan skapa fantastiska förutsättningar för hunden att få utlopp för. När det kommer till jaktberikning handlar det därför ofta om att klura ut vad just individen och rasen har störst behov av. Den här typen av berikning är t.ex. väldigt enkel när det kommer till polarhundar - de har nämligen i princip alla dessa beteenden kvar. Man brukar tala om att de har hela "jaktkoden". Fågelhundarna däremot är ofta i större behov av apporteringen och vallhundar följer ofta hela jaktkedjan men utan att greppa/döda sina byten. Men alla raser har jaktbeteenden kvar, bara mer eller mindre mycket. Därför är också alla sorters hundar i behov av jaktberikning, men på olika
vis. Med lite efterforskning kring sin ras och observationer av individen är det ofta ganska enkelt att sen finna ut hur man ska gå till väga.

Exempel:

•    Jakt, apportering, vallning, dragträning (bygger i stort på jaktinstinkten),           lure coursing är alla exempel på berikning som tillförs via människan i                 olika grad.
•    Spår - särskilt blod-/viltspår är en fantastisk jaktberikning.
•    Pipleksaker att fånga, tugga på och "döda". Att de dessutom låter som                 döende djur ökar berikningen.

Den hängande gottestubben i hundgården erbjuder rörelse-, jakt- och födoberikning allt i ett.
Den hängande gottestubben i hundgården erbjuder rörelse-, jakt- och födoberikning allt i ett.
Sally roar sig ofta med att smyga på övriga flockmedlemmarna. Rätt som det är attackerar hon i ett försök att dra igång en skojig jaktlek.
Sally roar sig ofta med att smyga på övriga flockmedlemmarna. Rätt som det är attackerar hon i ett försök att dra igång en skojig jaktlek.

Revirbeteenden

Det här är ett behov som finns i mycket högre grad hos vissa raser, t.ex. boskapshundar och gårdshundar. Det är ett beteende som helt sonika handlar om att vakta, bevaka och undersöka sitt revir. Att patrullera, med nosen kolla av och även markera sitt revir hör också det till berikande beteenden som hunden bör ges tid och utrymme att göra. Man kan också ge hunden utkiksplatser eller liggplatser som ger dom översikt över territoriet. Eller varför inte intill ett fönster om man bor i lägenhet, som ger hunden möjlighet att spana över sina "ägor"?

Personligen har jag inga vakt- eller gårdshundar, men jag märker att även mina huskies uppskattar sina utkiksplatser och har ett visst behov av att ha koll på sitt territorium. Eldar t.ex. använder flitigt altanen där han får en bra översikt över alla grannar och samtliga katter som envisas med att inkräkta på hans
revir. Ratchel står ofta på bakbenen och kikar ut genom staketet när någon rör sig nere på vägen, tyst men uppmärksam. Men tydligast var kanske ändå Smella, som alltid larmade med sitt hesa yl när någon gick för nära vår uppfart. Den damen hade stenkoll på sitt revir!

Vilobeteenden

Vilobeteenden tillgodoser man genom att tillåta hunden dels få tillräckligt med vila/sömn, men också genom att skapa förutsättningar för en trygg, mysig och lugn viloplats. Hur tycker din hund om att vila?
Öppet eller undangömt? Föredrar den att ligga högt upp, varmt eller svalt? Här ingår egentligen även bobeteenden; många hundar uppskattar ett eget litet krypin som är en trygg plats.

Exempel:

•   Halm, filtar och annat "bäddbart" är utmärkt berikning för den individ som        tycker om att bädda, krafsa och snurra runt innan de kommer till ro.
•   Mysiga kojor och gömställen är bra berikning för den hund som vill gå undan     och vila.
•   Insynskydd i hundgården för ökad trygghetskänsla vid vila.
•   Tillräckligt mycket sömn (hunden behöver generellt 12-18h sömn per dygn)         och återhämtning.
•   Höga liggplatser för hunden som gillar att ligga högt upp.
•   "Fria zoner" - d.v.s. platser där hunden får vara ifred. Själv har jag alltid              filttränat mina hundar och sedan tagit med mig filtar när vi varit på vift.              Dessa filtar blir hundarnas "fria zon" även på bortaplan där de kan välja att        lägga sig när de vill ha lite utrymme, vilket alla som känner oss också får lära      sig att respektera.

Här i flocken är de upphöjda ligg- och utkiksplatserna mycket flitigt använda.
Här i flocken är de upphöjda ligg- och utkiksplatserna mycket flitigt använda.
De olika halmbäddarna och kojorna är också oerhört populära. Hundarna tycker det är rena julafton varje gång de får ny halm i kojorna att bädda med.
De olika halmbäddarna och kojorna är också oerhört populära. Hundarna tycker det är rena julafton varje gång de får ny halm i kojorna att bädda med.

Sociala beteenden

Att hunden är ett flockdjur är ingenting nytt. De har således alla ett behov av att få socialisera och samspela med andra levande varelser. Extra viktigt att umgås med andra hundar är det för ensamhunden. För trots att vi människor kanske räcker en god bit på vägen så kommer vi aldrig kunna täcka hundens
behov av socialt samspel med sin egen art. 

Social berikning har att göra med all form av interaktion såsom lek, vårdande, fostran, konflikthantering,
kel och att helt enkelt leva någon form av familjeliv. Det handlar också om att få utveckla sitt språk i umgänget med andra hundar och att inte uteslutas ur flocken.

Yngelvårdsberikning är också viktigt. Alla som någon gång haft dräktiga eller skendräktiga tikar känner igen beteenden som att de "boar sig", bäddar och förbereder sig inför rollen som mammor på olika vis. Extra filtar att bädda med, halm, kojor och dylikt ger dom möjlighet att få utlopp för dessa beteenden.
Skendräktiga tikar kan få yngelvårdsberikning genom att tillåtas adoptera mjukisdjur, strumpor eller andra
”valpar” att ta hand om då hon inte får några riktiga. Behovet finns faktiskt även hos vuxna hanhundar. Att låta dom få träffa valpar att leka med, rå om och fostra kan vara en fantastisk berikning för hanar - dessutom ges dom möjlighet att utvecklas som individer. Eldar är ett tydligt exempel på en hanhund som, trots att han varit väldigt osäker socialt, växt enormt genom flockliv och att få fostra yngre hundar. Även för Kit är detta viktigt och han har en mycket viktig roll som valpuppfostrare sedan länge. Ofta kallar vi
honom skämtsamt för världens mest skendräktiga hane; han lägger nämligen mycket av sin fritid på att adoptera och omsorgsfullt vårda bollar, äpplen, diverse leksaker och andra gosiga föremål.

Kroppsvårdsbeteenden

Alla hundar behöver få utlopp för beteenden som har med kroppsvård att göra och det ingår litegrann i sociala beteenden. Att putsa, massera och tvätta sig själva - och även andra - hör till det mest naturliga. Liksom att klia sig, gnida sig mot saker, göra hälsokollar på kompisarna, rulla sig på marken, bada i lera och sand... Låt dom få berikningen det innebär att vårda sig själva och sin familj, vare sig den familjen består av hundar, människor eller andra djur.

Att ta hand om familjen är viktigt för hunden som art.
Att ta hand om familjen är viktigt för hunden som art.
Härliga flockliv.
Härliga flockliv.
Matte ingår också i flocken och att vila samman är ofta en högt uppskattad aktivitet.
Matte ingår också i flocken och att vila samman är ofta en högt uppskattad aktivitet.

Samarbetsbeteenden

Det är precis som det låter - att samarbeta är för många hundar oerhört viktigt. All form av aktivitet som innebär ett samarbete mot ett gemensamt mål med en annan hund/hundar och/eller människa är således ett sätt att få utlopp för detta beteende och därför också ganska lätt att tillgodose med tanke på att de allra flesta hundar lever med åtminstone en människa. Hundar som lever i en flock samarbetar ofta vid till exempel lek och jakt, men i en trygg flock även vid fostring av yngre hundar.

Brukshundar är exempel på hundar som ofta har ett mycket stort behov av detta. För att återigen ta polarhunden som exempel så finns det få saker som är så roligt som att få springa tillsammans med sina kamrater i ett spann, mot ett gemensamt mål. Dragträningen är således inte enbart jaktberikning utan även
samarbetsberikning. Och det räcker faktiskt inte där för dragträningen täcker även nästa punkt:

Rörelsebeteenden

Alla hundar har ett behov av att röra sig. Oavsett ras - allt ifrån den lilla chihuahuan till polarhunden. Rörelsebeteenden innebär all form av rörelse; skritta, trava, galoppera, hoppa, gräva, balansera, klättra, simma... Ja, ni förstår. Även om alla sorters hundar behöver få utlopp för dessa beteenden så finns det också raser som har extra stort behov av vissa specifika beteenden.

I princip all form av rörelseberikning får dagens hundar från människan genom promenader, lösspring i olika terräng och olika motionsformer. Men man kan också skapa förutsättningar för hunden att få rörelseberikning hemmavid, via miljön. Här kommer hundgårdar och rastgårdar in. Det är egentligen
oerhört lätt att med lite kreativitet skapa levande miljöer där hundarna kan balansera, hoppa och klättra på stockar, stenar och springa på. Sandlådor eller andra möjligheter att gräva är också bra berikning för hundar som gärna gräver. Rastgårdar med en mer "levande" miljö såsom t.ex. kuperad terräng, buskage,stockar och stenar är oftast att föredra framför en fyrkantig, platt gräs- eller grusplan.

Två grävtokiga tjejer samarbetar. Målet är knappast att göra matte tokig, utan snarare har de funnit något de finner vara mycket stimulerande och roligt. Att gräva är inte bara berikande för hunden, det är också ett bra sätt att stärka kroppens muskler.
Två grävtokiga tjejer samarbetar. Målet är knappast att göra matte tokig, utan snarare har de funnit något de finner vara mycket stimulerande och roligt. Att gräva är inte bara berikande för hunden, det är också ett bra sätt att stärka kroppens muskler.
Att arbeta i ett spann handlar i allra högsta grad om att samarbeta med både kamrater och matte/husse.
Att arbeta i ett spann handlar i allra högsta grad om att samarbeta med både kamrater och matte/husse.

Nu när vi har benat ut vad hunden som art har för högmotiverande beteenden - vad ser du för beteenden extra ofta i din hund? Hur kan du finna vägar att berika livet för din fyrbenta vän? Vilka beteenden är viktiga för just honom/henne? Har du egna idéer på skojig berikning som inte nämns här? Dela gärnamed dig :)

Läs hela inlägget »

Träna med valp!

Jag hade tänkt att detta skulle bli ett peppigt inlägg om hur man lyckas hålla igång sin träning trots att man har en tidskrävande valp hemma. Efter att nu haft en valp (vissa dagar två valpar) hemma måste jag erkänna; Ja, jag kunde hålla igång min egna träning på samma nivå som innan, men märkte att mina resultat blev sämre och sämre. Även om jag tog mig tiden att träna så tar det så mycket energi att 24/7 passa på valpen, för att inte tala om sömnbristen av alla nattrastningar. Nu har jag gett mig själv lite sommarlov,  min stora hund Gustur har inte dragtränat på ca en månad och min egna träning har jag dragit ned till halva mängden. Här kommer lite tips och trix jag har använt mig av för att få ihop träningen trots valptiden:
 
Valptiden är underbar på många sätt, men en sak som jag tycker är svår är hur man skall hålla igång sin egen träning under de första månaderna. En äldre hund kan ofta följa med på ett löp eller cykelpass, och kan även vara själv om man vill sticka till gymmet någon timme, något som blir väldigt begränsat när man har en valp hemma. Eftersom jag själv har glädjen av att ha en valp hemma denna sommar så kommer mina tre bästa tips för att hålla formen;

1)     Hundvakt. Att ha en hundvakt någon timme ibland möjliggör inte bara egentid för dig utan även valpen får träna på att vara med andra än dig. Behöver du din egentid för andra syften, tex möten eller arbete, försök att kanske cykla eller springa dit så får du in träning. Planering är A och O.

2)     Promenader. Även om du har en äldre hund sedan tidigare som behöver sina promenader eller om du vill börja vänja dig för hundpromenader x flera gånger per dag kan man med fördel ta med valpen i famnen på promenaderna. På detta vis får valpen se nya intryck och miljöer, vissa sträckor kan man sätta ned valpen så den får sträcka på benen och lukta lite. Du får dessutom dubbelträning i form av att promenera men även styrketränande av att bära runt på en valp. När valpen blir äldre och kan gå längre sträckor, då kan man själv passa på att göra övningar i skogen. Varför inte göra knäböj medans valpen luktar på något spännande? Eller gå i utfallssteg för att hålla ett lugnt tempo.

3)     Hemmaträning Använda sin kroppsvikt är betydligt jobbigare än många tror. Övningarna är oändligt många, och de flesta kräver väldigt lite utrymme. Armhävningar, rygglyft, fällkniven, plankan är förslag på bara några övningar. Själv brukar jag i förväg lägga upp ett program med x antal övningar i huvudet. Sedan har jag en app som där jag ställer in önskad tid på intervaller. När larmet går så byter jag övning. På detta vis får man in lite fart och variation och då tränas även konditionen. Har man idebrist har Försvarsmaktens Träningsklubb en mycket välgjord app fylld med både övningar, program, pass och utmaningar.

Vår valp Austre. Foto Nikolina Arcini
Vår valp Austre. Foto Nikolina Arcini
Det är inte alltid man får träna ifred när man har hundar hemma. Foto: Jens Sörlander
Det är inte alltid man får träna ifred när man har hundar hemma. Foto: Jens Sörlander
Vilan efter passen är minst lika viktig som träningen.
Vilan efter passen är minst lika viktig som träningen.
Läs hela inlägget »

Valparna 6,5 vecka

Jisses va tiden går! Nu är mina skäggiga valpar 6,5 vecka och om 1,5 vecka flyttar flera utav dem, det känns ju som om de precis föddes! Sedan ett par veckor tillbaka så spenderar de dagarna ute i en egen hundgård för att komma in på kvällen och sova inomhus. Vädrets makter har hittills, peppar peppar, varit med oss och valparna har kunnat vara ute från tidig morgon till sen kväll. Nu har de visserligen en stor koja med halm i sin hundgård som de kan gå in i om vädret är lite ruggigt men mattehjärtat tycker allt att det är lite jobbigt att se de små vara ute om det inte är varmt. Och för en fryslort som mig så är varmt minst 22-23 grader, allt under det är kallt ;) 

Under veckan som kommer så är det dags för valparna att genomgå ett valptest. Där bedömer man bland annat valpens självständighet, benägenhet att ta kontakt och social kamplust. Testet är naturligtvis ingen säker vetenskap men det kan ändå ge en fingervisning om vilka egenskaper valpen har, vilket kan hjälpa den tilltänkta valpköparen med hur denne ska lägga upp träningen bäst. 

När det gäller tikarna så har jag rätt bra hum om vilken valp som ska till vilket hem, kanske för att valpköparna är rätt så olika varandra både i deras personlighet och vad de tänkt att göra med sina valpar. Vissa matchningar har jag haft tankar om tidigt och har bara blivit mer och mer säkra allt eftersom valparna utvecklas och växer. Men när det kommer till hanarna så är det svårare. En hane har redan sin adresslapp klar, han ska bli räddningshund i Norge och kommer att bo tillsammans med Timmies bror Turbo som är godkänd räddningshund. De övriga fyra hanarna har alla valpköpare som vill göra samma grej, syssla med drag. Alla vill ha starka, snabba och smidiga hanar för att kunna konkurrera inom draghundsporten så för mig gäller det försöka matcha rätt hane med rätt ägare baserat på valpens egenskaper och ägarens kunskap, personlighet samt hemmiljö. Själv vill jag t.ex. ha en rätt så lugn valp som inte tänder på alla cylindrar vid minsta retning då vårt hem innefattar två små barn (en del spring) och flertalet hundar (hundar som agerar först och tänker sen tenderar till att skapa stress eller hamna i slagsmål). För mig innebär inte en lugn valp att det blir en soffhund men det är rätt skönt att inte ha en reaktiv hund, för det har jag redan några stycken även om de numera är lugna och fina tack vare tid och träning. Hade jag däremot inte haft några barn och inte lika många hundar så hade jag gärna tagit en mer galen hane, typ Ebbe-varianten ;)

De fyra hanarna är rätt så lika varandra, de är nyfikna, oberörda av miljö och ljud, busar och leker med varandra och kampar på med mig. Det som skiljer lite åt är att någon är mer självständig, någon är mer en filosof medan någon annan är något av en Emil, ständigt på jakt efter bus. Det ska bli väldigt intressant att se hur de reagerar på valptestets olika moment samt höra hur testledaren uppfattar valparna, förhoppningsvis ger det mig lite klarhet i valet av valp för det är fasiken inte ett enkelt val! 

Läs hela inlägget »

Härliga sommaren!

Jag älskar verkligen sommar och värme! Det finns så mycket härliga aktiviteter att göra tillsammans ute. Dock är det ofta på tok för varmt för hundarna att dragträna den här delen av året, så vi fokuserar på att vila från draget och tävlar i andar sporter.

Nu har vi haft lite otur här hemma med att Yxa har blivit ormbiten och hon blev riktigt dålig. Hon är friskförklarad från ormgiftet och har nu fått klartecken att komma igång med vardagsaktiviteter igen men väldigt lugnt till en början. Så hon ska byggas upp från grundenbigen. Rue har också fått en genomgång av fysioterpeut som hittade en gammal skada som vi har börjat rebaha. Hon får ägna sig åt rallylydnad, promenader, stretching och till viss del lätt
intervallträning just nu. Ingen lydnad eller dragträning för tillfället. Arrac står också på tur att få en ny genomgång och se vad vi behöver tänka extra på med honom. Så vårt fokus nu i sommar är att bygga upp hundarna så de blir starka och friska igen. Så vi får en lång vila från själva dragträningen.

Med andra ord ägnar vi sommaren åt att serva hundarnas fysik, samla krafter och ha mysigt tillsammans. Jag vill att hundarna ska hålla länge utan att gå med småskador eller skavanker som kan bli stora problem med tiden. Så mycket tid, energi och pengar läggs ner nu på att få hundarna i toppskick!

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Senaste kommentarer

  • Gudrun Nilsson » Johanna Lekhammar:  ”Fint skrivet, jag känner igen mig och jag har just nu bara en ! Jag har med åren..”

  • Annika » Linda Lindholm:  ”Kul att läsa. För exakt då tänker jag också. (har också 4 st.) Jättesugen på fle..”

  • Charlie » Kaj Wallin:  ”AHE ingår oxå i Embark's test ”

  • Linda » Linda Lindholm:  ”Håller med dig Linda, hösten är en härlig period med sin höga och syrerika luft.”

  • Therese » Linnea Sixtensson:  ”Följer med spänning gärna din resa och få lite erfarenheter, inspiration och tip..”